Jaha då var det snurrigt igen...

Jag vet varken ut eller in längre och det tycker bara jag är himla jobbigt!

Jag vet att jag inte själv känner nått för kiillen jag haft ett långt förhållande med men vad han känner förvirrar mig verkligen med jämna mellanrum...

På samma sätt som han utsrålar nån form av närhet och ömhet om en så bryr han sig typ inte heller på ett icke närgånget sätt. "/

Vet lixom varken det ena eller det andra längre och på samma sätt vet jag någonstan att det jag typ eller tror att jag hoppas på att kunna se inte kommer att finnas mellan oss...

Skriver snart...

Asså vad tar man mig för.

Snackade med en kill kompis sen två dagar tillbaka över mess och tele och han var ju så inne på att ses fast han har tjej.

Han snackar dessutom bara om sex hela tiden vilket gör mig irreterad för jag låter inte honom ha sex med mig om han har tjej som han älskar och hon älskar honom med.

Jag menar varför låta honom vara otrogen med mig mot henne, jag kommer bara att gå och ha dåligt samvete för vad jag har medverkat till i sådanna fall.

Han verkar inte heller tro att jag fattar att han bara kommer hem till mig för sexet skull, jag menar det är inte jag som är dum utan han.

Han är inte bara dum som inte tror att jag inte fattar utan han är ännu dummare mot sin tjej, han hatar otrohet själv och ändå ska han försöka med mig.

Dumma jälvel säger jag bara, han är så jävla körd på min front!!

Skriver snart...

Nått jag inte fattar är varför jag ska ha så himla svårt att släppa vissa saker...

Jag kan gå och grubbla hela dagarna på saker och ting tills jag får ont i huvudet och det anser inte jag vara en bra egenskap...

Jag önskar man hade en off knapp man kunde trycka på så att alla tankar och funderingar släppte!

Skulle i alla fall vara himla skönt tycker jag.

Måste börja träna oxå, tycker jag redan är lagom fet och äcklig!!

Skriver snart...

Ja jag har som många gånger förut verkligen fått det bekräftat att du skiter fullständigt i mig, jag går och hoppas hela tiden att du en dag ska se på mig på samma sätt som förut men det kommer du aldrig att göra!

Så varför HOPPAS jag?!!!

Kan lika bra sluta med det...

Skriver snart igen...

Jag blir så trött på allt, vad man än gör här hemma blir allt fel fast man har gjort precis som man har blivit tillsagd att göra.

Spelar ingen roll vad man gör hon blir aldrig nöjd ändå utan alltid ska hon gnälla eller skälla över saker och ting.

Man orkar inte ta emot hur mycket skit som hellst och dessutom gnäller hon på att man har ett så dåligt beteende och uppför sig dåligt men själv ska hon betee sig som en kossa hela tiden.

Alla ska lyda och följa henne till minsta vink men aldrig är det nått som passar som man gör och en massa skit får man alltid kastat på sig ändå.

Blir så jävla trött på allt och framför allt på henne, precis som om hon inte fattar vad hon håller på med.

Inte hjälper det att man säger åt henne hur hon beteer sig för då får man en utskällning igen och sådant tål jag inte.

Jag blir så himla lessen så fort hon eller någon skäller på mig!

Tack vare henne kan jag inte ens lyssna på folk som grälar och jag tål knappt att gräla med nån annan för jag bara kryper ihop och vill gömma mig eller försvinna från jorden men det går ju inte för jag precis som alla andra lever men som vissa även plågas.

Skriver snart igen...

Alla är inte alltid som du!!! :O

Varje dag går jag och ljuger för mig själv om vad jag egentligen känner, vem jag har känslor och så vidare.

Jag går och lossas som att jag inte känner något och försöker stoppa undan de skärvor av den människan som kärleken ligger för men de vill fram ändå.

Jag vet att personen i fråga inte förtjänar dem men vad ska jag göra åt de känslor som finns?!

Kunde jag kasta bort dem skulle jag göra det men det går inte! =(

Inte heller vågar jag släppa in nån annan i mitt liv heller, varför då?

Jo för att jag som vanligt sitter olyckligt kär!!

Varför kan inte jag hitta nån som skulle kunna ge mig den kärlek jag söker och jag kunde i min tur ge honom hela mig och där med kunna öppna mig och lita på den personen.

I hela mitt liv har jag sökt ett tillit till en kille men det går uppenbarligen inte...

Det är det jag önskar mig mest av allt men jag vill inte heller lägga min skit på den personen fast han i fråga vill veta allt som jag funderar på...

Om folk visst vem jag var så skulle de inte längre vilja umgås med mig men ändå så finns de där och försöker hjälpa mig med nått som är omöjligt och det kan jag inte annat än tacka de med livet för.

Den dagen jag bestämmer mig för att inte finnas längre så tar jag bokstavligt talat livet av mig...!

Jaha då går man mot mörka tider då, inte bara att vi ät påväg bort från sommaren utan att min allra bästa kompis är påväg bort oxå.

Han börjar lumpen snart och jag vill inte det!

Kommer känna mig liten, ensam och övergiven när han åker... =(

Om han bara visste hur mycket han betyder för mig som kompis, han får mig alltid att bli glad efter ett tag och det spelar inge roll hur lessen jag kan vara och han har tålamod med mig.

Visst kan vi lessna på varnadra och det är för att vi känner varandra så himla bra och vet precis hur varandra fungerar...

Hur mycket tid till allt jag kommer att ha själv det undrar jag i och med att jag ska plugga i veckorna och förhoppningsvis hitta ett helgjobb så jag kommer typ aldrig ha tid att träffa nån... =(

Skriver snart