Alltså jag undrar många gåner över vem jag själv är egentligen?

Samtidigt kan jag dra en lista på hur jag är som person, vad jag gillar och inte så att så mycket behöver jag nog egentligen inte ens undra över för att jag redan vet! Och ja det tog emot att skriva det men måste ju erkänna det för mig själv någon gång.

Jag har varit singel i 4-5 år och helt plötsligt har mitt innre väckts till liv precis som att allt har legat i en dvala innuti mig...

Jag har inburade känslor för någon!!! Och inburade jag med att jag håller dom i styr men ibland är det lite jobbigt...

Jag kan komma på mig själv med att tänka att undra vad han gör just nu eller som att undra vad han tänker på... Hjälp jag trodde det var omöjligt för mig att känna något för någon igen!

Sen har jag alltid sagt att den som kan läsa mig med en blick och se rakt igenom mig är troligvis den rätta för mig, varför vet jag inte utan det har alltid bara känts så!

Sista läskiga grejen är att han har patat med mig på ett sätt som gör att jag helt plötsligt kom udefund med mig själv och jag som alltid har försökt att fly från mig själv vill knappt längre fly!

Hur kan det komma sig?!

Senaste gången jag flydde från en jätte bra kille var för att jag kunde se att vi hade barn tillsammans, hade gift oss och bodde på en gård tillsammans men där fattades det känslor och tur var väl det då tänkte jag.

Men denna kille vill jag inte fly från, jag fattar inte hur mycket mer inom mig kan skrika att det är rätt...!

Sen kommer nästa problem och det är att jag troligvis kommer att få gå singel för att jag vågar inte alls lita på att han ens skulle känna samma sak i framtiden fast han antyder lite om det men aja får väl försöka svälja det jag känner, brukar vara bäst på det i vanliga fall men inte denna gång! Och det är också ett stort frågetecken hos mig!

Jag skriver bara här när jag behöver skriva av mig och nu står jag igen inför ett vägskäl.

Mitt val borde vara enkelt i och med all skit du gjort mot mig men ändå vill jag inte släppa kontakten med dig...

Alltså varför då??

Jag borde aldrig mer vilja se dig efter allt du gjort mot mig som du till och med själv har erkänt är jätte dumt och fel utav dig men ändå så hänger jag mig kvar.

Ibland måste man ta risker i livet men med dIG har jag inget att riskera i och med att du för länge sedan redan klivit över alla gränser och gjort dina val.

Jag ingick inte ens i ditt liv i och med att du valde att göra som du gjorde...

Jag skriver bara här när jag behöver skriva av mig och nu står jag igen inför ett vägskäl.

Mitt val borde vara enkelt i och med all skit du gjort mot mig men ändå vill jag inte släppa kontakten med dig...

Alltså varför då??

Jag borde aldrig mer vilja se dig efter allt du gjort mot mig som du till och med själv har erkänt är jätte dumt och fel utav dig men ändå så hänger jag mig kvar.

Ibland måste man ta risker i livet men med dIG har jag inget att riskera i och med att du för länge sedan redan klivit över alla gränser och gjort dina val.

Jag ingick inte ens i ditt liv i och med att du valde att göra som du gjorde...

Det finns verkligen vissa människor jag inte tål! Och så är vi nog mer eller mindre alla... Att engagera sig när man jobbar med de andra tjejerna går jätte bra men när det handlar om någon annan så är det alltid bara du själv i fokus av någon jävla konstig anledning... Nä klart att jag inte får betalt för den timmen jag börjar tidigare men det är smidigare att börja dagen så och sen när vart det ett problem när du jobbar med dom andra? Om du inte får något för det varför föreslog du ens en halvtimme tidigare om du ändå inte får något för det för ens en timme senare? Jag blir rätt trött på denna människas resonemang och det värsta jag vet är ego tänket som ofta ploppar fram hos denna människa med!

Man blir verkligen riktigt less ibland och känner att man bara ger upp och skiter i allt...

Ibland tror man att det inte kan bli värre och det är precis vad det blir just då och då spelar det ingen roll vad det är som blir värre för då är allt precis lika jobbigt!

Anledningen till att jag inte pratar med dig om någonting längre är för att du beter dig som en apa tillbaka och ska kasta allt tillbaka på alla människor, kan man verkligen tycka att det är så jävla kul i längden att bråka med människor och hur kan man ens ha det som en hobby lixom.

Det jag berättar som ytligast stör du dig på när det enda du anser det som är skit snack nämen välkommen till min vardag då jag ska lyssna på alla människor och vad de spyr ur sig och vissa saker berättar man då det är MIN vardag som sagt men det spelar ingen roll om vad jag berättar för allt är så himla störigt enligt dig. 

Sen verkar du inte heller fatta att du gör andra människor förbannat ledsna i vissa komentarer som du kläcker ur dig! 

Det går förbannat bra att sitta och snacka skit själv om människor hemma i hushållet eller runt om i kvarteret men just ja vi delade ju inte samma intresse för det jag pratar om är orelevant medans det du pratar om är heligt eller vadå?!

Du är lixom inte mer människa än någon annan och det är förjävligt tråkigt att du måste betee dig som om du vore snäppet bättre än oss övriga, öppna ögonen och kliv ut i verkligheten istället...

Trött jag blir på folk som bara tjafsar med en...

Vad vinner det på de mer än att man kan lyckas göra någon annan sur eller ledsen?!

Jag fattar inte ens varför jag fortsätter att prata med dig när

jag inte litar alls på dig och tycker att du faktiskt är jobbig.

Sen har jag tryckt ner dig i diskussion de senaste 3 eller 4 gångerna nu så är det inte dags att öppna ögonen och förstå att jag faktiskt har ruttnat totalt på dig.

Känns som att du tror att jag inte fattar att jag vet att du vill något mer medans jag bara stöter bort dig...

Ärligt talat har vi haft en speciell historia du och jag men det kommer en gräns för alla.

Så mycket som jag ställt upp för dig har du aldrig ens ställt upp för mig faktiskt men spela roll för min gräns är nådd!

Jag klarar inte av detta längre, jag trodde att vi skulle klara av att vara vänner men när vi har träffats blir jag påmind och plågad utav alla bra och dåliga minnen och det orkar jag inte med! Du ville dessutom att jag skulle öppna mig för dig och berätta hela min livshistoria och du fick halva historien sist vi sågs och ärlig talat var det skit jobbigt att öppna sig för det tog mig säker nästan två månader innan jag hittade mig själv igen! Och innan jag ens hittade mig själv mådde jag verkligen skit dåligt! Jag vill inte att det händer en gång till och vad pekar då alla slutsatser på?! Jo att jag inte kommer att klara av att ha dig som vän! Spelar ingen roll vad du tycker för jag kommer bara bli påmind om allt som varit mellan oss och jag kommer förmodligen bara bli ledsen av ditt sätt att uttala dig om vissa saker plus att jag tänker inte sitta och vara orolig för att det kanske skulle bli något mer mellan oss igen för jag pallar inte en sådan resa till! Jag vill verkligen inte mer med dig nu och jag hoppas att du en dag förstår varför! Du har behandlat mig så himla illa psykiskt och fysiskt så varför ska jag ens vara snäll mot dig och då dessutom erbjuda dig min vänskap?! Det är du verkligen inte ens värd och priset tog du nu senast när du står och anklagar mig rak upp i ansiktet om hur dum jag varit som döljt så mycket saker för dig. Jag gjorde det för att du inte skulle bli ledsen av vad jag har varit med om men vet du vad du har inte varit ett dugg mycket bättre mot mig... Den dagen du hittar någon hoppas jag att du får upp ögonen För någon annan än dig själv och ditt ego för annars kommer du få höra samma sak som jag redan sagt till dig...! Jag vill inte behöva klippa vänskapen men vad är det för vänskap med en som är som du är?! Jag tänker inte ge dig fler chanser nu för du har fått alldeles för många och jag tänker inte längre lyssna på dig för jag är nöjd med mitt liv som det är så jag säger bara farväl! Jag kommer sakna dig fast jag inte borde med tanke på all skit du kastat över mig! :(

Asså snälla vad är det du inte förstår?!

Jag har jätte svårt att säga nej till saker och ting och så påstår du att det är jag som är problemet mellan oss två.

Jag har försökt vara dryg när jag svarat vissa dagar och vissa av svaren är för mig självklara när jag skyller på en massa andra saker för att undvika att behöva svara om hur det exagt ligger till för jag vet att de svaren inte är roliga för den som känner något för en och man inte känner ett dugg tillbaka.

Jag blir själv ledsen utav sådanna svar så varför ska jag då göra någon annan ledsen?

Jag är trött på att du alltid ska beskylla mig för att jag är den som beteer mig värst utav oss då du kanske skulle öppna ögonen för andra människors vibbar istället!

Men tydligen var inte mina svar självklara utan du beskyller mig för att jag är oärlig, snälla reagrea på mina vibbar och läs mellan raderna!

Jag hatar när du pratar i gåtor så att jag får gissa mig fram till svaren och så skyller du på att jag inte kan prata i klar text...

Jag har tagit tillräckligt med skit om hur jag är, vem jag är och vad jag gör plus inte gör...!

Det är en av anledningarna varför jag inte orkar ha någon kille, visst alla är inte likadana men för den som blivit så jävla illa behandlad som jag blivit så puttar man alla över samma kant i rent självförsvar.

Jag är inte bra för dig på flera olika sätt och drog jag upp en del av dom skulle du antingen ta mig för att vara knäpp eller galen.

Jag vill inte att du också blir indragen i samma soppa som jag sitter i för det kan sluta riktigt illa!