När hon går ifrån dig & är arg - Gå efter henne!
När hon stirrar på dina läppar - Kyss henne!
När hon puttar dig eller slår dig - Ta tag i henne & släpp henne inte!
När hon börjar svära åt dig - Kyss henne & säg att du älskar henne!
När hon är tyst - Fråga vad som står på!
När hon ignonerar dig - Ge henne din uppmärksamhet
När hon drar sig ifrån dig - Dra henne tillbaka!
När hon ser ut som värst - Säg att hon är vacker!
När du ser att hon börjar gråta - Håll om henne & säg ingenting!
När du ser henne gå - Smyg upp bakifrån & krama om henne!
När hon är rädd - Skydda henne!
När hon lutar sitt huvud mot din axel - Lyft upp hennes huvud & kyss henne!
När hon tar ditt favoritplagg - Låt henne ha kvar det & sova med det en natt!
När hon retar dig - Reta henne tillbaka & få henne att skratta!
När hon inte hör av sig på ett tag - Försäkra dig om att allt är okej!
När hon tvivlar på dig - Försvara dig med sanningen!
När hon säger att hon tycker om dig - Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå!
När hon tar tag i din hand - Ta tag i hennes & lek med hennes fingrar!
När hon "bumps" in i dig - "Bump" in i henne också & få henne att skratta!
När hon berättar en hemlighet - Håll den hemlig!
När hon tittar dig i ögonen - Titta tillbaka & vänd inte bort blicken förrän hon gör det!
När hon saknar dig - Är hon sårad på insidan!
När du krossar hennes hjärta - Försvinner aldrig smärtan!
När hon säger att det är över - Vill hon fortfarande att du ska vara hennes!
När hon laddar upp den här texten - Vill hon att du ska läsa den

Jag önskar att jag också fick uppleva något sådant en dag eller hade en kille som var så...

Om jag sa att jag hatade dig skulle du inte förstå ett skit för du känner mig inte ens...

Inte pallar jag heller att snacka med dig ingående men det gör jag i och försig heller inte med någon jag inte litar på och det är inte många...

Finns en som jag pratar med allt om men den människan måste vara trött på mig och mina utlägg jag har om mig själv och mitt liv men ändå finns personen där och stöttar mig i alla väder och det känns som att jag inte kan finnas där tillbaka fast jag gör det mer än jag själv tror.

Sen sitter andra och berättar för mig vem de hade mysigt hit och dit med och sen sitter personen med jämna mellanrum och säger vad den tycker, tänker och känner för en.

Dubbel moral? Jo kanske "lite" grann...

Hur ska det bli egentligen?

Jag läser 4 kurser på komvux och två på distans just nu och så har min pappa gått bort och den enda han hade var mig så jag mellan alla studier hinna med och röja hans två hus!

Pluggar heltid och det kommer sluta med dåliga betyg plus att jag ska hinna läka mig själv mellan varven...

Hur ska jag hinna med allt när jag står med skit upp till midjan, jag vill inte att plugget ska gå åt helvette!

Vad är fel på mig egentligen??

Vad jag än gör blir det alltid fel och folk blir arga på mig fast jag försöker vara alla till lags...

Alla snackar bara en massa skit bakom ryggen på en och sårar en...

Vart man går eller vänder sig om i världen så gör man alltid fel!

Varför ska det alltid bli en massa gräl mellan oss två, visst jag lyssnar inte och det gör jag inte för att jag inte har någon respekt mot dig.

På samma sätt som du inte har någon respekt mot mig och kastar runt på mig som om jag vore din privata trasdocka som du kunde dra i vilket av de lösa trådarna du ville.

Jag är så himla trött på alla gräl och du skyller det det mesta på mig, ja visst jag har alla fel man kan ha men hur många har inte du då?!

Jag är inte så perfekt som jag önskar att jag kunde vara och det är inte heller du men frågan är har du ställt dig frågan om hur du själv är?

Har du lyssnat ens när någon försökt berätta för dig hur du är?

Jag försöker lyssna på de som vågar komma till mig och förklara på vilka sätt jag är en dålig människa på och det svider lika mycket varje gång jag får det förklarat för mig men det är något man måste ta här i livet också.

Det finns många saker som jag önskar att jag kunde slå ifrån mig och slippa vara med om och dessutom slippa lyssna på.

Varje gång som jag försöker prata med dig så trycker du bara ned mig i diskutionen och sen säger du stolt att varje gång "att jag vinner altid över dig när vi diskuterar".

Du lyssnar ju aldrig när man diskuterar för du är så inne i att sätta dig på en i diskution så det är klar att jag tappar tråden om vad det var jag ville säga...

Det är alltid så att när vi snackar tappar jag tråden för att du ska försöka sätta dig på mig och så får jag därefter inte en syl i vädret, sen är det äver svårt att försöka prata med någon som alltid tror att den vet bäst, i alla fall när det gäller mig.

Sen tycker du att jag ska börja lyssna när jag inte är frisk heller, när du mår dåligt eller är grinig eller vad det nu kan vara så ska alla ta hänsyn till det och då speciellt jag...

Du vill att jag ska vara öppen och ärlig mot dig och berätta ut och in vilka jag snackar med osv. men från ditt håll ska jag inte vara nyfiken...

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad finns det ett ordspråk som går och jag beteer mig likadant mot de som gör det mot mig, respekterar man inte mig till exempel så respekterar jag inte heller dig i sin tur...

Har du någon gång känt på dödem?

Det har jag och den kan jag säga är underbart befriande från all smärta som man har psykiskt och fysiskt.

Alla minnen i sista ögonblicket susar förbi och sen går man vidare dit man hör hemma, du bemöter alla du en gång har älskat och förlorat men de du lämnade bakom dig där all smärta fanns får du vänta på innan de kommer.

Jag har många gånger funderat på och även varit nära på att ta livet av mig för att jag är trött på all smärta som jag helatiden genom går och även all skit som alla kastar på mig...

Senast jag nästan tänkte ta livet av mig var i förr går, stod och hjälpte min kompis med middagen och jag skar upp allt som tillhörde maträtten.

När jag stod och torkade av kniven efter att ha rengjort den när min kompis gick iväg för att göra något kom tanken vandrande om att jag skulle köra in kniven i mig själv...

Men tankarna vandrade inte bara att jag skulle göra det utan även tänk hur allt skulle bli om jag gjorde det med, folk skulle sakna mig eller ja i alla fall vissa vet jag och resten får väl ta det som de vill.

Jag vet att det jag skulle lämna efter mig var sorg och mörker!

Alla ser mig som den lilla vita ängeln, jag är ingen ängel med vita vingar utan snarare tvärt om är jag den som är de svarta fåret bland alla änglar, så som jag alltid lyckas ställa till det för mig...

Vad trött jag blir på alla minnen som man samlar på sig under sin livs resas gång...

Alla minnen svider mer eller mindre precis som man minns dem bättre eller sämre.

Önskar man slapp dem, hur mycket man än flyr så sitter de alltid kvar på en och det går inte att göra något åt utan de förföljer en alltid.

Om man slapp dem skulle man slippa att bli plågat psykiskt och plågad innefrån.

Varför ljuger man egentligen?

Är det för att man känner sig bättre än andra?

Jag förstår inte varför man ska göra det överhuvudtaget, man tjänar inte ett skit på det mer än att sanningen alltid kommer fram i slutändan och då blir det bara jobbigt för en själv...

Jag fattar inte varför alla killar behandlar mig som en påse katt skit, vad har jag gjort för att bli behandlad så?

Inte ett skit har jag gjort och ändå fortsätter folk att lossas som att jag inte fattar att de snackar om mig bakom ryggen...

Killen jag nu senast försökte öppna mig för har sabbat för sig varje gång som jag gett honom en chans, som nu till exempel så är han ihop med sitt ex som han dessutom är förlovad med.

Hon är så kär i honom att hon är blind för kärleken och jag tycker verkligen synd om henne för han vill bli tillsammans med mig och så dejtar han en till vilket jag anser är skit dålig stil i alla lägen mot mig, den andra han dejtar och flickvännen...

Han sitter och gnäller över hur jobbig flickvännen är och ändå är han ihop med henne, så jävla taskigt...

Sen sitter han och tigger och ber om mitt tillit och fattar inte varför han inte får det...

Just ja förlåt man ser inte alltid själv hur man beteer sig och det var haken...

Skriver snart...