Jag har lite svårt att förstå vad du menar, jag tycker att jag är tydlig med att jag inte vill men det känns som att du tror att allt jag säger för att hålla tillbaka den riktiga sanningen om att jag inte vill är att jag tycker att det är okej.

Det är fan inte okej någonstans, anledningen till att jag inte slänger fram sanningen är att jag tycker inte om att göra folk ledsna och detta är tyvärr ett sådant läge där jag inte har några andra utvägar då det känns som att du bara blundar och vägrar förstå...

Säger jag det snällt fattar du inte, är jag dryg fattar du inte och slänger jag fram sanningen fattar du inte och missförstår eller blir sur över det jag sagt så nej jag fattar inte dina vibbar. Sen hatar jag människor som inte snackar i klartext heller utan som sitter och pratar i gåtor, snälla jag vill ha ett svar rakt upp och ner och inte behöva gissa mig till vad du egentligen menar!

Visst man vet aldrig var vänskap kan leda men vi har ju brutit kontakten så många gånger så att det är bättre att vi är så kallat vänner än något annat, kan vi inte vara det kan man ju inte bygga vidare åy något håll! Sen verkar du inte hellre respektera när jag säger att jag endast tänker lägga min energi på att försöka vara din vän och inget mer, måste du då tjata om att man vet aldrig istället för att då bara acceptera läget att okej är det så hon känner. vi har tjafsat så mycket till och från att vänskap nästan känns omöjligt och jag är så jävla less på tjafs då jag levt med det varje dag i princip i 6 jävla år så nej du har inte en aning om vad jag varit med om för du har varken ställt frågan och jag har inte hellre velat prata om det då jag bara vill glömma de 6 åren! Ja visst vill jag ha en kille men det blir svårt när man inte litar på någon och inte heller har tiden till det för jag vet att det kommer rinna ut i sanden för det var ju precis det som hände efter mina 6 år!

Snälla bara respektera att jag inte känner samma sak som dig och puscha mig inte till en massa saker, dina tror jag flirta sms får mig att få magknip och ångest ibland då jag känner att det är fel då det ligger helt fel i tiden! 

FÖRSTÅ MIG!!!

Känns som mitt inre ska brista och det vill jag inte, jag har precis lyckats bygga upp en grund att stå på...

Jag vill inte att den rasar som alla andra gånger!

Det har varit samma sak varje gång jag lyckats bygga upp en mur till dig tack vare mig själv eller med hjälp av andra och varje förbannade gång så har det räckt med att jag träffat dig en gång och din blick får alla mina murar att rasa!

Denna gång tänker inte jag ge efter för vad jag kände eller känner och förresten vad jag känner vill jag inte ens ta reda på då jag inte ens vill veta av det.

För en gångs skull tänker jag inte ge upp grunden då jag vet att jag har det så mycket bättre utan dig och det vet vi förresten båda två...

Önskar bara att jag slapp bli plågad av att känna saknaden och alla minnen!!

Jag fattar inte hur jag kan känna såhär...!

Jag borde lyssnat på mitt förnuft istället för mitt hjärta men som sagt det är ju alltid där det brister och jag får väl lära mig av läxan!

Det värsta är bara att jag saknar dig så jävla mycket men det skulle jag naturligtvis aldrig säga till dig för det sista du behöver är att jag stärker ditt ego!

Jag förstår bara inte hur man helt plötsligt kan komma på att man inte känner något för en person längre.

Det värsta är att jag vet och känner med hela mitt innre att det är du och jag som hör ihop men varför känner jag så?

Jag vill INTE veta av dig för allt i världen på samma sätt som jag ofta kan komma på mig själv att sitta och känna saknad efter dig och det är väl som sagt att halva jag försvann när du valde att gå en annan väg.

Men jag höll mitt löfte till mig själv att bara i princip försvinna och sluta höra av mig.

Fast jag känner att jag inget hellre vill än prata med dig men varför då när jag ändå vet vilka dryga svar jag kommer att få utav dig och sedan när vi lagt på så kommer jag som vanligt känna mig som skit värd.

Så varför vill jag ens anstränga mig att försöka lossas att jag mår så bra utav dig när det enda du gör är att sårar mig och behandlar mig illa på alla sätt?! =/

Våran relation har aldrig varit bra har du även sagt själv men hur kan du ens sitta och skylla allt på mig när det du gör är att egentligen skylla ifrån dig på mig.

Den dagen du börjar att ta ansvar för dina handlingar så kanske jag kan vända mig tillbaka till dig som en väldigt bra vän som jag en gång i tiden har varit.

Skillnaden denna gång är att jag tänker inte låta dig riva ner min mur som jag har byggt upp, jag kommer förmodligen aldrig mer att lita på dig och det har du dig själv att skylla för och det vet du.

Du kunde gjort en jävla massa för mig men du valde att skita i det medans jag gjorde allt för dig.

Ska något funka måste båda vilja att det ska funka och inte bara den ena vilket det var i detta fall...

Du skulle bara veta hur jag känner varje dag...

Jag försöker ignorera dig varje jävla dag men det är lättare sagt än gjort när du är den enda jag tänker på hela tiden!

Snälla skjut mig för jag vill inte tänka på dig varenda dag som går, du förtjänar det inte...!

Man ska inte önska andra olycka men du förtjänar faktiskt att må lika dåligt som jag gjort och fortfarande gör så kanske du förstår hur det känns!

Jag vill inget hellre än att höra av mig till dig varje dag och berätta om hur jag mår och få höra din röst i andra änden, jag vill inget annat än att vara med dig men varför vill jag allt detta?

Varför vill jag vara med någon som får mig att må dåligt?

Är det så att jag känner något absålut längst bak i mitt arkiv som jag inget hellre vill än blunda för?

Vad det än är som gör att jag känner detta önskar jag att jag slapp för jag vill verkigen inte!

Jag förstår mig verkligen inte på vissa människor...Vissa hoppar på en och skäller eller gnäller bara för att få känna sig lite större än alla andra.Tycker man det är roligt eller mår man bättre av det själv?Varför skäller personen i fråga på en i enrum och inte öppet bland folk?Jag kan ta kritik ensam och inför andra men jag mår inte bra av att få skäll för jämnan.Att inte må bra menas med att jag inte ska behöva gå på nålar varje gång jag vet att den personen är i närheten och det skäll jag får av den gör att jag får magknip.Visst kan jag ställa till det för andra men genom att personen kläcker ur sig att jag sätter den i skiten tycker jag är taskigt sagt då jag har sagt till i god tid innan att jag inte kan plus att jag måste tänka på min ekonomi också.Jag är tröt påt att denna person endast hoppar på mig och ingen annan och det värsta är att jag vågar inte ta konflikten för än bägaren håller på att rinna över...Varför då egentligen då jag inte är rädd för det med någon annan?!Det kommer att komma en dag då jag blir riktigt förbannad och jag hoppas jag kan kontrollera mina ordval då!Jag betalar precis lika mycket som alla andra så jag uppskattar om jag slipper få skäll eller bli på hoppad för detta är Inge kul längre.Ser fram emot att flytta för då blir det lugn och ro sen...!

Jag har verkligen många känslor på en och samma gång, jag vet inte riktigt hur jag ska känna mig för tillfället...Det jag vet är att jag känner mig förbannad, sviken, deprimerad och fundersam.Så det är verkligen allt samtidigt!Huvudsaken är att min häst blir bra och det kommer han att bli men jag blev riktigt deppig och ledsen när vetrenären sa att han ska vila 3-6 månader så får väl hoppas att han blir bra om bara 3 månader!Hade han gjort som jag bett om i våras hade min häst varit fräsch nu och jag hade kunnat gå min utbildning som jag sökt till för andra gången nu men som jag inte kommer komma in på då jag inte har nån fräsch häst för tillfället.Jag bad i våras om att vi skulle ultraljuda det benet som han var svullen i men nej då gör man ett helt nytt alternativ och skiter i det fullständigt!Jag kan ärligt talat tycka att det var riktigt dåligt utav vetrenären att resonera på det sättet.Nästa gång jag behöver Vetrenär så kommer jag välja en annan!

Jag har verkligen många känslor på en och samma gång, jag vet inte riktigt hur jag ska känna mig för tillfället...Det jag vet är att jag känner mig förbannad, sviken, deprimerad och fundersam.Så det är verkligen allt samtidigt!Huvudsaken är att min häst blir bra och det kommer han att bli men jag blev riktigt deppig och ledsen när vetrenären sa att han ska vila 3-6 månader så får väl hoppas att han blir bra om bara 3 månader!Hade han gjort som jag bett om i våras hade min häst varit fräsch nu och jag hade kunnat gå min utbildning som jag sökt till för andra gången nu men som jag inte kommer komma in på då jag inte har nån fräsch häst för tillfället.Jag bad i våras om att vi skulle ultraljuda det benet som han var svullen i men nej då gör man ett helt nytt alternativ och skiter i det fullständigt!Jag kan ärligt talat tycka att det var riktigt dåligt utav vetrenären att resonera på det sättet.Nästa gång jag behöver Vetrenär så kommer jag välja en annan!

Jag blir så jävla trött på din förbannade attityd!Jag trodde du faktiskt var engagerad och ville rida och fixa men nej uppenbarligen inte så ursäkta mig!Hädan efter kommer jag aldrig fråga dig om du vill rida utan kommer att göra det själv...Är så förbannat trött på att jag alltid ska ställa upp för alla andra men när man frågar eller ber om nått är det bara sura miner man får tillbaka!