Gud vad skönt nu är min praktik äntligen över!

Jag kommer att sakna stället där jag praktiserade för att det var så bra men jag ska inte åka hem för än i morron vilket är lite trisst...

Men problemen hopar sig långstamt, jag har en kille som är jätte kär i mig men jag har inga känslor för honom för jag har börjat få smak för singel livet!

Jag vet inte om jag orkar ha ett förhållande med någon kille än för jag behöver tid på mig att komma över killen som jag var ihop men under loppet av två år...

Han som är kär i mig är visserligen jätte gullig, snäll och så men jag tror att han är alldeles för snäll för mig!

Jag behöver en kille som är lite halft crasy av sig men ändå kan sitta ner och ta det lugnt mellan varven, problemet är att det man vill ha är det man inte får...!

Nej jag nöjer mig med mitt singel liv ett bra tag till och ska jag ha ett förhållande med någon kille så ska det vara någon som jag blir riktigt kär... visserligen undrar jag om jag någonsin kommer att bli det igen men det löser sig väl...

Ännu en dag är av verkad utav praktiken...

Ska jobba över helgen och får sällskap utav en kille men jag har fått så himla mycket funderingar kring singel livet...

Det är så himla skönt att vara singel för jag behöver inte ha en medmänniska att bry mig om eller att veta om att han tar illa upp utav vissa grejer som man gör!

Det är skönt att bara vara själv men någonstans så vill jag ha något seriöst med en kille men sådanna killar växer inte på träd precis...

Jag har ortroligt svårt att lita på killar efter all skit som jag har varit med om med just killar!

Jag ver inte hur jag ska göra riktigt med allt... han som kommer för att hälsa på mig tror jag har kännslor för mig och han vill ha något seriös men jag vet inte om jag är redo för det än, kanske skulle behöva få leka runt ett tag för det är så det känns till och från... =/

Det värsta jag vet är människor som ljuger för en!

Har du någon känt att någon ljugit för en bara det att den inte säger något utan att den människan döljer det...

Varför inte bara vara ärlig och säga det rätt ut istället för att ljuga för det drabbar ju bara en själv i slutändan och man gör ju inte bara sig själv lessen utan även andra!

Många vägar tvingas man välja i livet och de vägar man väljer är inte alltid rätt...

Vissa människor lyckas alltid att välja fel väg som leder till negativa saker och andra lyckas alltid att välja rätt och de är de människorna som man avundas.

Problemet är att vissa gånger man tvingas välja så vet man i förväg vad som väntas på den stigen och ändå så går man den vägen, varför egentligen?

Många gånger har man även önskat att man kunde vandra vägen tillbaka för att välja rätt men problemet är att har man en gång gjort sitt val så kan man aldrig ändra det...

Jaha då var utterligare ett par dagar avklarat på praktiken och jag känner mig väldigt mör i kroppen!

Ska mortionera tre till fyra hästar om dagen så jag kommer att vara helt slut lagom till nästa helg!

Det är tungt och tufft att jobba i stall men man får se det possetift... jag kommer ju att få snygga muskler sen när jag är klar med praktiken! =P

 Det värsta är att jag har så svårt att sluta fundera på saker och ting som jag inte borde gå och fundera på... men aja det löser sig och blir bättre!

Ursh, jag är ganska trött...

Är på praktik eller ja snarare hästpraktik och jag sitter ute i strängnäs på en jättefin hästgård!

Jag mockar, rider och tar hand om hästar varje dag men det finns ett problem i det hela!

I stallet där jag jobbar finns en portugis och han kan inte svenska så man måste prata engelska med honom och det är där problemet ligger, jag KAN inte engelska...

Jag har inte ens godkänt i engelska A! :S

Så jag frågar mig lite hur det ska sluta med tanke på att han är instruktör och vi ska rida lektion för honom, det kommer väl bara sluta på ett sätt och det är i katastrof!

Han fattade aldrig att jag älskade honom!

Han fattade inte det för han förstår inte innebörden av de tre orden jag älskar dig...

Jag ville ha ett förhållade med honom men han hade tydligen inga känslor för mig längre...

Jag är tillräckligt sårad utav honom men ändå kan jag inte ge upp honom!

Jag är så himla lessen!

Killen som jag älskar över allt annat har gjort slut med mig nu för 5 gången, jag orkar inte längre försöka när det gäller honom...

Jag kan berätta hela historien om honom och mig, allt började när jag gick i 1:an på gymnasiet, då blev han och jag ihop och allt var bra i ett år tills vi började 2:an.

Under sommaren gjorde han slut med mig för att hans farsa övertalade honom till det men han kom krypandes tillbaka...

Då efter sommaren strulade han med en annan tjej och gjorde slut med mig för att sedan dagen efter komma krypandes till mig!

Sen efter det så tappade jag tilitet för honom, visserligen så hade jag aldrig litat helt på honom vilket jag gjorde rätt i...

Sen blev det sen höst och han höll på med en annan tjej intimt och sa att han inte visste vad han kände för mig...

Sen ytterligare ett halvår senare låg han med en annan tjej och jag blev rasande vilket inte är så konstigt!

Under sommaren till 3:an så blev vi tillsammans igen och det tog slut i förr går igen, han kommer krypandes tillbaka till  mig det vet jag men det är bara en tidsfråga om när...

När han gjorde slut så sa han att han behövde få leva fritt ett tag och han var inte redo för seriösa förhållanden men varför var vi då ihop i 2 år?! 

Tycker du att denna kille förtjänar en tjej som mig??

Jag var den som aldrig gjorde slut och stod troget vid hans sida hela tiden och dessutom tog tillbaka honom alla gånger som han gjorde slut med mig!

Jag saknar honom otroligt och jag älskar honom men jag vet att det är fel utav mig att göra det för han förtjänar inte mig!