Alltså jag undrar många gåner över vem jag själv är egentligen?

Samtidigt kan jag dra en lista på hur jag är som person, vad jag gillar och inte så att så mycket behöver jag nog egentligen inte ens undra över för att jag redan vet! Och ja det tog emot att skriva det men måste ju erkänna det för mig själv någon gång.

Jag har varit singel i 4-5 år och helt plötsligt har mitt innre väckts till liv precis som att allt har legat i en dvala innuti mig...

Jag har inburade känslor för någon!!! Och inburade jag med att jag håller dom i styr men ibland är det lite jobbigt...

Jag kan komma på mig själv med att tänka att undra vad han gör just nu eller som att undra vad han tänker på... Hjälp jag trodde det var omöjligt för mig att känna något för någon igen!

Sen har jag alltid sagt att den som kan läsa mig med en blick och se rakt igenom mig är troligvis den rätta för mig, varför vet jag inte utan det har alltid bara känts så!

Sista läskiga grejen är att han har patat med mig på ett sätt som gör att jag helt plötsligt kom udefund med mig själv och jag som alltid har försökt att fly från mig själv vill knappt längre fly!

Hur kan det komma sig?!

Senaste gången jag flydde från en jätte bra kille var för att jag kunde se att vi hade barn tillsammans, hade gift oss och bodde på en gård tillsammans men där fattades det känslor och tur var väl det då tänkte jag.

Men denna kille vill jag inte fly från, jag fattar inte hur mycket mer inom mig kan skrika att det är rätt...!

Sen kommer nästa problem och det är att jag troligvis kommer att få gå singel för att jag vågar inte alls lita på att han ens skulle känna samma sak i framtiden fast han antyder lite om det men aja får väl försöka svälja det jag känner, brukar vara bäst på det i vanliga fall men inte denna gång! Och det är också ett stort frågetecken hos mig!