Känns som mitt inre ska brista och det vill jag inte, jag har precis lyckats bygga upp en grund att stå på...

Jag vill inte att den rasar som alla andra gånger!

Det har varit samma sak varje gång jag lyckats bygga upp en mur till dig tack vare mig själv eller med hjälp av andra och varje förbannade gång så har det räckt med att jag träffat dig en gång och din blick får alla mina murar att rasa!

Denna gång tänker inte jag ge efter för vad jag kände eller känner och förresten vad jag känner vill jag inte ens ta reda på då jag inte ens vill veta av det.

För en gångs skull tänker jag inte ge upp grunden då jag vet att jag har det så mycket bättre utan dig och det vet vi förresten båda två...

Önskar bara att jag slapp bli plågad av att känna saknaden och alla minnen!!