Jag fattar inte hur jag kan känna såhär...!

Jag borde lyssnat på mitt förnuft istället för mitt hjärta men som sagt det är ju alltid där det brister och jag får väl lära mig av läxan!

Det värsta är bara att jag saknar dig så jävla mycket men det skulle jag naturligtvis aldrig säga till dig för det sista du behöver är att jag stärker ditt ego!

Jag förstår bara inte hur man helt plötsligt kan komma på att man inte känner något för en person längre.

Det värsta är att jag vet och känner med hela mitt innre att det är du och jag som hör ihop men varför känner jag så?

Jag vill INTE veta av dig för allt i världen på samma sätt som jag ofta kan komma på mig själv att sitta och känna saknad efter dig och det är väl som sagt att halva jag försvann när du valde att gå en annan väg.

Men jag höll mitt löfte till mig själv att bara i princip försvinna och sluta höra av mig.

Fast jag känner att jag inget hellre vill än prata med dig men varför då när jag ändå vet vilka dryga svar jag kommer att få utav dig och sedan när vi lagt på så kommer jag som vanligt känna mig som skit värd.

Så varför vill jag ens anstränga mig att försöka lossas att jag mår så bra utav dig när det enda du gör är att sårar mig och behandlar mig illa på alla sätt?! =/

Våran relation har aldrig varit bra har du även sagt själv men hur kan du ens sitta och skylla allt på mig när det du gör är att egentligen skylla ifrån dig på mig.

Den dagen du börjar att ta ansvar för dina handlingar så kanske jag kan vända mig tillbaka till dig som en väldigt bra vän som jag en gång i tiden har varit.

Skillnaden denna gång är att jag tänker inte låta dig riva ner min mur som jag har byggt upp, jag kommer förmodligen aldrig mer att lita på dig och det har du dig själv att skylla för och det vet du.

Du kunde gjort en jävla massa för mig men du valde att skita i det medans jag gjorde allt för dig.

Ska något funka måste båda vilja att det ska funka och inte bara den ena vilket det var i detta fall...