Ända sen den dagen det tog slut mellan oss så visste jag vad jag kände för dig!Det har jag alltid vetat för jag älskade verkligen dig under hela den tiden...Ett stort men i det hela är att jag står vid en återvänds gränd i dagens läge och jag vet egentligen vad jag måste göra för att få hela mig att gå vidare...Men vad vill jag egentligen och vet du hur mycket jag offrar för dig?!Jag ljuger för mina vänner och min familj om att du är någon annan, allt för att få vara med dig!Problemet är att jag känner mig förvirrad och splittrad då jag inte längre vet vad jag känner för dig och inte heller vet vart jag har dig och hur du känner?Jag kände ett hugg av känslor idag som ligger undangömda någonstans, håller de på att dö helt eller har de inte vaknat till liv från sin långa dvala?Jag önskar jag visste så jag slapp känna mig så kluven för det medför att jag måste bryta löftet om att inte dölja något för dig...!När jag kände ett hugg tidigare ikväll av gamla känslor så sa jag automatiskt till mig själv att sluta eftersom att så var det inte jag kände men hur är det egentligen?!Ska jag säga som det är eller sitta tyst?Jag vill inte förstöra något mellan oss men jag har en del att tänka på...

Jag visste att en dag skulle du förstå hur allt låg till, eller så har du vetat det men förbi sett det.Du är den enda för mig som jag vill dela hela min framtid med och det var som en tung sten ramlade av hjärtat när du äntligen sa det.Jag önskar verkligen att allt vore perfekt mellan oss men vi kan inte annat än gilla läget, för vi kan ju inte leva utan varandra har vi båda fått lära oss.Du anar inte hur mycket jag egentligen älskar dig och jag skäms lite när jag inte svarade när du sa att du ser framtiden med mig men det var för att jag blev så paff över att du sa det.I 3 år har jag trevat fram och tillbaka utan att veta vilken väg jag ska välja men nu vet jag äntligen det! :-D