Fan vad jag hatar känslor, flera gånger har jag kommit underfund med att de känslor jag har för dig kommer jag att få kasta i soptunnan för de leder ingen vart mer än att jag sårar mig själv...

Idag kom jag verkligen underfund med att jag kommer att få gräva ner dem helt för jag kommer bryta ihop av dem!

Jag kan inte hjälpa att jag jag känner som jag gör för dig och jag vet att jag inte kan göra ett piss åt det att du inte känner likadant men jag är så jävla less på de känslor jag bär på så dags att droppa dem...!

Sitter man och gråter blod igen då för åter igen har man fått hjärtat krossat plus att man typ näst intill fått det påtalat hur värdelös man är...

Jag får höra hur fel det är på mig hemma varje dag och på jobbet då jag alltid ska vara så perfekt känns det som och nu även utav dig...

Du var mitt allt och halva mig och innan så visste jag inte vem min andra halva var men det hade ingen betydelse för jag hade din halva i mig och dig men vem är jag nu?

Hela jag är borta och har inte längre någon fristad, ditt hem var min fristad men även den togs ifrån mig och det enda jag har är att ta till flykt runt om i landet i min bil som tar mig dit jag kör vart det nu vet jag inte för jag har inte en aning im var jag hör hemma.

Du undrar varför jag blir besviken på dig och det är väl inte så konstigt när jag älskar dig mer än något annat i denna värld och nästa, sen undrar du även varför jag inte vill inse hur det är och kommer bli mellan oss och det är för att jag vet att jag blir så lessen och sårad varje gång det händer något och det spelar ingen roll vad det är i skalan, skärvorna i hjärtat skaver oavsett vad det är men ibland så rasar alla...

Jag har det väldigt jobbigt för tillfället och jag vet att du hatar när jag säger att jag är värdelös men föreställ dig själv att komma hem varje dag och få det påtalat för sig och även bli påmind på jobbet om det och nu även få höra det   ganska ofta utav den som betyder mer än vad jag knappt kan beskriva med ord för mig själv, självklart vill jag att du ska vara ärlig på samma sätt  som att jag ska vara det tillbaka men det räcker väl med att påtala någon gång och inte sitta och pika en jämt oavsett om det är när man ses el över tele eller vad det nu kan vara?

Jag hoppas en dag att det ska bli bättre mellan oss så vi båda kan få slippa sitta och lida utöver den andre men så kommer det förmodligen inte att bli då vi är så omänskligt samman länkade till varandra, du är alla mina pusselbitar och jag dina på samma sätt skulle man kunna säga att du är min andra halva av hjärtat och jag kanske ditt.

Ingen betyder mer för mig än du och jag hoppas med båda mina hjärtan att du vet det!

Älskar dig!