Om jag sa att jag hatade dig skulle du inte förstå ett skit för du känner mig inte ens...

Inte pallar jag heller att snacka med dig ingående men det gör jag i och försig heller inte med någon jag inte litar på och det är inte många...

Finns en som jag pratar med allt om men den människan måste vara trött på mig och mina utlägg jag har om mig själv och mitt liv men ändå finns personen där och stöttar mig i alla väder och det känns som att jag inte kan finnas där tillbaka fast jag gör det mer än jag själv tror.

Sen sitter andra och berättar för mig vem de hade mysigt hit och dit med och sen sitter personen med jämna mellanrum och säger vad den tycker, tänker och känner för en.

Dubbel moral? Jo kanske "lite" grann...