De som kallar sig vara ens vänner/kompisar är inte de egentligen...

Förstår inte varför alla människor ska ljuga för en om allt meningslöst skit det kan komma på...

Känns som att alla tror att man är så blåst, visst till hälften är man men jag fattar mer än folk tror också...

Sanningen kommer alltid fram i slutändan och det vet vi alla, varför inte bara då vara ärliga rakt ut och säga som man tycker och tänker om nån rätt upp i ansiktet!?

Det tar så jävla mycket mer att höra det från alla andra än från den som sagt det från början till alla, då är det bättre om man är ärlig rakt igenom istället för det kommer man mycket längre på...

Jag menar vad har jag gjort för att behöva få veta att alla tycker att jag e en skit egentligen??

Jag snackar aldrig illa om nån utan tar det mellan 4 ögon eller tycker jag nått så håller jag det för mig själv om jag inte känner för att öppna munnen...

Om man ändå vore hel i sig själv!!

Då sitter man igen och deppar då...

Verför ska jag vara så himla rädd för killar, det är jätte jobbigt!

Jag kan inte lita på nån och det är skitjobbigt för det finns mycket som jag bär på innom mig som inte får komma ut, ibland när jag försöker berätta om de sakerna så fastnar det jag ska säga på tungan och det blir aldrig sagt...

Känner mig så ensam och liten och värdelös jämt, typ ingen bryr sig fast de säger att de gör de, inte ens min bästa kompis vågar jag prata om hur jag mår innerst inne...

Han har inte en aning om hur jag mår igentligen mer än ytligt...

De gånger jag gråter gråter jag ut en del av sorgen men allt kommer inte ut fast jag vill berätta om det så går det inte!

Önskar att jag kunde kasta ur mig det men det går inte.

Skriver snart...

Ja det är skönt att vara hemma igen, åkte i fredags till hälsingland där mina två släktingar bor.

Firade misdsommar med dem, syskonen och lossaspappan som var med.

Det var jätte jobbigt att sitta den 4 tim långa resan hem för jag satt på den sidan av bilden som det hela tiden var sol på så jag hade väl mer eller mindre värmeslag, inga kortbyxor hade man heller så jag fick sitta med mjukisbyxor =P

Aja har ju inte dött av ett i alla fall XD

Nu sitter man hemma och tar det lugnt skönt nog, slog till på stort för en stund sen och solade min kritvita mage.

Den är väl typ sveriges vitaste XD

Skriver snart igen

Fy fan vad jag är trött på kärlek!

Till vilken nytta finns den för egentligen?

I alla fall inte till något vettigt, det enda den gör är att såra en, orkar inte längre med den skiten!! =O

Jag önskar att jag kunde komma till en värld som inte innehöll det utan där kunde man bara få leva och vara i frid och harmoni till naturen och till sig själv...

Jag vet vart jag kommer efter döden gör du det?

Men vart jag kommer stannar hos mig...