Jag fattar inte vart allt ska sluta någonstans...

Du verkar inte fatta vad du håller på med och du tar fan inte heller till dig när någon säger nått till dig.

Jag och min bästa kompis säger inte som vi säger till dig för att vi tycker att det är kul utan för att det faktisk är så, det är upp till dig att lyssn.

Problemet med dig är att det gör du inte och jag börjar lessna som fan på dig och även min bästa kompis.

Inte ens när man snackar allvar med dig tar du till dig det man säger och du står även och flinar en rakt upp i ansiktet när man säger något... tror du man tycker att man tar dig för att vara seriös då eller?!

Jag har inte precis känt dig länge men vet redan hur du är och det är illa anser jag och jag kan ju ta och berätta hur du är:

- Du skryter så himla mycket om allt och allt du inte har och tror att du är något men vet du vad, du är inget mer än alla andra om inte annat en lite jävla skit i jämförelse med mig...

- Dessutom kan aldrig passa tider eller anpassa dig efter någon annan så då är min fråga hur fan ska du kunna klara av ditt liv?

- Så jävla slapp och tror dessutom och tror att alla andra har tid att umgås när du har den tiden, hallå alla kan inte leva och anpassa sig efter dig hela fucking tiden!

- Du tar även saker för givet och tror att du kan tex. bjuda hem folk till någon annan och dessutom planerar du saker som du inte ens frågar om det är okej att man gör si eller så, men det är ju såklart de få gånger du kan planera och när du väl bestämt att du ska träffa någon så kommer du alltid förtjent...

Jag har inga problem med att hitta killar har jag märkt så varför hakar jag upp mig på dig för??

Inte en aning men mitt tålamot för dig är snart slut och det har jag varnat för, ska bli kul att se om du lyssnar överhuvudtaget...

Skriver snart...