Vad less jag blir på folk över lag...

De säger att det lyssnar och mer än gärna lyssnar de på ens problem och bekymmer men i själva verket när man har börja att prata så ångrar det allra flesta sig.

Inte många vill lyssna för de anser att det är för jobbigt, speciellt om det är folk man pratar ofta med.

Då säger de ifrån och så sitter man där liten och lessen och önskar att någon kunde ta det till sig när man berättar något, för det man många gånger förklarar förstår ingen... knappt ens de som genom gått det själv kan ägna sig åt att försöka hjälpa andra genom att finnas till hands när man behöver prata eller känner att man skulle behöva ett par kloka kommentarer...

Alltså när man försöker göra sig av med någon börda man har på hjärtat så vänder nästan alla ryggen åt en...

Skriver snart...