I tisdags så miste jag min lossasbror i en MC-olycka...

Sorgen är oändligt stor och jag har gråtit syndafloder över det!

Min lossaspappa gråter som ett litet barn och det är hjärtskärande att höra, det är som att hjärtat ska falla sönder i tusen bitar!

Jag saknar Mikael som han hette min lossas bror och jag älskar honom!

Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och ändra på det som har hänt men det går inte hur mycket man än skulle vilja det!

Det är så tomt och tyst utan honom... =(

Idag var jag och resten av familjen där och tände ljus men jag grät inte... gråten satt visserligen i halsen hela tiden men jag är en sådan som låser in mikg och gråter i min ensamhet för att jag känner mig så svag när andra ser på...

Vila i frid Mikael och vi älskade dig och kommer alltid att göra det!

Vi kommer snart till dig...